Fyrtioårskris?!

Några börjar cykla, åka skidor, springa och simma. Långt. Andra skaffar MC-kort. Eller husvagn. Alla verkar vi ha olika sätt att hantera det faktum att vi kommer närmare och närmare fyrtioårsdagen. Själv ska jag börja rida. Tydligen. Tillsammans med min dotter. Efter drygt tjugo år är det åter dags att klättra upp i sadeln. Det lär behövas både stege och lyftkran, men upp i sadeln det ska jag. Jag fick tydligen en sådan idé någon gång i våras. Den lät bra. Då. När jag efter något års tjat från Storasyster kollade upp möjligheterna. För henne att börja rida. Helt plötsligt var vi båda anmälda. I samma grupp. Det ska bli otroligt roligt. Tror jag. Finner det ganska skönt att börja om från början. I en riktig nybörjargrupp. Då kanske den fega mamman kan komma ikapp mental och bli lite modig. Och kanske håller den trasiga ryggen om jag börjar lugnt och fint. Kanske. Vi får väl se. I morgon kväll är det dags. Då ska MammaMu och Storasyster börja på ridskola. Det blir minsann en syn för gudarna när den tjocka kossan ska upp på hästryggen. Men roligt, det ska vi i alla fall ha. Jag och Storasyster.