Till att börja med är jag förkyld. Just nu går jag på en stor cocktail av piller som både ska lindra ryggproblem och trolla bort förkylningsbesvär som halsont och allmän ruggighet. Det går sådär. Det positiva är att jag inte har någon feber. Ännu.
Jag skulle även ha förberett mig grundligt. Det skulle jag. Men planeringen hade inte tagit med i beräkningen att Kråkungar kan bli sjuka. Lagom till den första april. Inte alls faktiskt. Därför uteblev gårdagens förberedelser. Idag skickades Kråkungar till dagis och skola med fingrarna korsade bakom ryggen. Går det så går det. (Förlåt alla småbarnsföräldrar. De var feberfria. Båda två.) Det har liksom kört ihop sig lite. Storasyster har nämligen en tandläkartid (som redan ombokats tre gånger) precis samtidigt som MammaMu har intervjutid. Ungefär samtidigt måste även Lillebror hämtas från dagis eftersom han inte får vara när han behöver för tiden. Praktiskt. Dessa små krockar är tänkta att lösas genom hjälp av morföräldrar. Förutsatt att Kråkungarna är friska då alltså. Annars funkar det inte alls. Fast då finns en pappa på stand by. En pappa som precis börjat nytt jobb (igen!) och inte är jättesugen på att imponera med VAB redan andra veckan. Men måste han så måste han.
Egentligen borde även en tur till favoritstället arbetsförmedlingen hinnas med idag. Jag måste tydligen dit i egen hög person idag om jag planerar att få ut någon som helst ersättning för att gå hemma och läsa jobbannonser. Jag hinner inte dit idag. Det gör jag inte. Så jag får väl gå hemma och läsa jobbannonser alldeles gratis.
Och så var det ju den här lilla detaljen med arbetsintervjun. Den har liksom tappat fokus. Den som borde ha allt fokus. Men går det så går det. Det också. Det skulle vara fantastiskt roligt om det gick vägen. En ny väg. En väg som jag faktiskt har kompetens nog att vandra (i alla fall om ni frågar mig). Det skulle vara roligt. Det känns inte som mitt livs chans, något som jag dillat om i tidigare inlägg, när det tyvärr gick åt skogen. Nej, snarare mer som ett bananskal. Ingen arbetsplats som jag tidigare drömt om eller så. Men jag tror att det skulle kunna bli bra. Utvecklande. Roligt. Faktiskt.
Med de här förutsättningarna och förberedelserna förstår ni ju själva. Det lutar mer åt ett aprilskämt än succé. Men vem är jag att ta ut förlusten i förskott. Går det så går det.
Annars är jag ju tillbaka på ruta noll igen. Det verkar inte så roligt. Alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar