Planer är till för att ändras...

... (läs: misslyckas).

Eller?!

The Pippi style

Tänkte bara upplysa er. Eftersom detta tydligen blivit en städblogg. Ett tips på vägen. Se det så. Jo, det är faktiskt så att man kan skura golvet på samma sätt som Pippi. Det kan man. Men jag vet inte om det är helt rätt. Eller det mest effektiva sättet. Eller särskilt bra för parkettgolvet. Men man kan. Det kan man. MammaMu vet. För hon har provat. Faktiskt.

Lyckan är total!!

Lyckan är stor. Den blir liksom så mycket större när ögonblicket låtit vänta på sig. I sex år och fem månader. Så länge har hon väntat. Därför är lyckan så stor just i kväll. Trots blodvite och tårar. Det är en pirrig och stolt Kråkunge som ligger i sin säng och väntar. Kanske inte så mycket på John Blund, som på den andra figuren som förväntas göra sitt allra, allra första besök hos Storasyster i natt. Jag hoppas att hon kommer. Det har jag lovat. Så välkommen hit kära Tandfe!

Nu har Storasyster tappat sin första tand! Äntligen!!!

Får jag be om lite tålamod, tack!

Ni kanske undrar hur det går med allt. Varför lägesrapporterna uteblir. Varför jag dillar om städning hela tiden. Hav tålamod. Någon gång. Snart. Kanske. Eller om ett tag. Då. Kanske. Just nu har jag inte tid. Eller ork. Och ingenting händer. Mer än att vi försöker få huset redo för försäljning. Det går långsamt. Listan på saker som vi inte har gjort är fortfarande avsevärt mycket längre än listan på saker som vi faktiskt gjort. Jag börjar tvivla på tidplanen. Ordentligt. Vi kommer aldrig få det här att klaffa. Aldrig. Så känns det just nu.

Och så måste vi ju faktiskt hitta någonstans att bo. Det är ganska viktigt. Så viktigt att det upptar större delen av min tankeverksamhet. För mycket. Jag hänger på Hemnet. Knarkar Hemnet. Ni som någon gång hängt där vet att det är som en drog. Kanske nu. Eller snart. Eller i morgon. Då. Då kommer drömhuset. Eller i alla fall senast i övermorgon. Det måste komma. Annars faller ju allting. Precis allting. Tyvärr ser det ganska mörkt ut. Om huset är perfekt så ligger det i fel område eller på fel tomt. Om läget och tomten är perfekt så är huset oftast ett ruckel. Kravlistan är ganska lång, men så vill vi ju faktiskt få det bra. Till och med bättre. Annars kan vi ju lika gärna bo kvar. Och huset är ju en av de saker som vi faktiskt trivs med här i Göteborg. Det är tufft.

Så snälla ni. Ha lite tålamod. Ni får stå ut med gnäll och städrapporter ytterligare en tid. För ännu har ingenting hänt. Ingenting. Jag har inte fått något nytt jobb. Inte ens nära. Vi har inte kontaktat mäklare. Bara städat och röjt. Snart är vi redo. Snart. Vi har alltså inte heller köpt något hus. Inte alls faktiskt. Vi har inte ens kontaktat banken. Veckorna bara flyger iväg. Helgerna likaså. Tiden bara försvinner. Och snart är det sommar...

Plötsligt händer det!

Plötsligt en dag händer det. Då har man helt plötsligt uppbådat tillräckligt med energi. Tillräckligt med energi för att ta sig an högen med stryktvätt. Hela högen. Och då. Den dagen. Det är då man ser botten. Det är då den besegras. Idag är en sådan dag. Jag vann. MammaMu besegrade högen. Tomtedräkter, lucialinnen och underställ ligger nu prydligt (nåja) strukna och ihopvikna tillsammans med sommarkjolar, tights och shorts. Ja, jag hade till och med ork att ta itu med maken skjortor. Kanske inte med ett jättebra resultat, men det hör inte hit. Maken får faktiskt stå ut med konstiga veck och sneda kragar. Han kunde ju faktiskt gjort det själv.

Nu ska jag klappa mig själv på axeln och gå och ladda en tvättmaskin. Det har blivit hög tid att fylla på den där förbannade tvätthögen igen.

En lockig och flaxande Kråkunge

Idag stod korkskruvslockar på den tidiga agendan. Den stora Kråkungen skulle friseras inför sin dansuppvisning. Alltså fick MammaMu offra sin efterlängtade sovmorgon och gå upp och leka frisör på en håröm Storasyster. Det kunde ha slutat i katastrof. Men det gick faktiskt bra. Resultatet, själva frisyren, blev kanske inte jättebra, men vi höll sams. Storasyster bet ihop. Det tjocka hårsvallet blev lockigt och sprayat med glitterspray. Uppdraget slutfört. Phu!

Storasyster har en körig dag. Tre shower blir för att alla föräldrar ska få plats. Vi var på den första. Det är ganska uppmuntrande att se trettio sex- och sjuåringar flaxa i mer eller mindre otakt till musiken. Det är svårt att kalla det dans. I alla fall det som sexåringarna sysslar med. Det börjar ordna till sig bland åtta-, nioåringarna. Det är i alla fall härligt att se deras pirriga uppsyn och glittrande ögon. Det är en stor sak att få dansa (läs: flaxa) inför stor publik med lockigt och glittrigt hår. Att fröken har varit med i Let's dance, det är också stort. Nu tror jag inte att Storasyster kommer att gå riktigt så långt. Hon är nog lite för lat. Hon har redan deklarerat att det är för jobbigt att dansa och att hon vill göra något annat nästa termin. Gå på ridskola till exempel. Vi får väl se hur det blir med just den saken...

Kalla fötter

Sitter på tåget mot Stockholm. Fakirtåget. Eller griståget som jag brukar kalla det. Det som går gristidigt, liksom. Kvart över fyra ringde klockan i morse. Härligt! Sömn har varit en bristvara den här veckan. Härom dagen gick jag upp i svinottan för att köra en sväng till Höganäs. Gäsp!

Tittar ut genom fönstret och inser att det fortfarande är vinter i skogarna söder om Stockholm. Svårt att förstå då jag lever i en del av Sverige som aldrig har snö. Ironiskt. Jag som älskar snö och faktiskt kan se tjusningen med vårsol, snö och takdropp. Jag har ingen snö. Någonsin. Men i resten av Sverige finns det snö. Alltid. Och i resten av Sverige börjar man svära över snön redan i januari. Ja, ja.

Jag fryser. Om fötterna och hela kroppen. Det är svinkallt på griståget. Kalla fötter. Det fick jag förresten redan i går. Över flytten. Över allt som inte faller på plats. Inte en enda pusselbit är på plats ännu. Det är stressande. Inget känns rätt med någonting just nu. Jag hoppas att fötterna blir varmare. Snart. Kanske är det bara sömn som behövs. Kanske. Och ett hus. Och ett jobb. Och lite till. Bara.

MammaMu's nya motto

"Skjut inte upp den städning som kan göras idag (eller möjligtvis i morgon) till i övermorgon."

Jag ska verkligen försöka leva efter mitt nya motto hädanefter. Verkligen. Det blir så väldigt mycket lättare den dagen det måste bli rent då. Tro mig. Jag har lärt mig en läxa efter den här helgen. Och då har jag inte ens kommit halvvägs. Men det blir rent. Väldigt rent och fint. Överallt (förhoppningsvis).

Tips: Istället för ordet "städning" kan man skjuta in valfritt annat ord i ovanstående motto, till exempel renovering, småfix, fönsterputsning, stryktvätt, jobbsökning m.fl.

Vi borde flytta oftare. Eller inte...

Vad gör ni en vanlig fredagskväll?

Vi rensar köksskåpen och frostar ur frysen.

Idag har maken varit med två stora lass på tippen. Resultatet av förra helgens rensning av vinden. Nu återstår bara fem(!) stora säckar med barnkläder som ska till insamling. Den som spar han har. Det kan man lugnt säga. Och då är det ändå inte jag som har den verkliga ekorrgenen i den här familjen.

I morgon väntar fler skåp som behöver rensas. Och skafferiet. Och kylskåpet. Sen måste vi se till att det går att komma in i tvättstugan. Och i Kråkungarnas rum. De har lite för många leksaker för att det ska vara möjligt i dagsläget. Sen måste vi rensa klädkammaren. Och sanera badrummen. Och jämna till trädgården. Och fixa lite fler grejer som behöver fixas. Sen kanske. Sen kanske vi är redo att ta hit en mäklare.

Därefter måste vi ju börja städa och rensa inför visningen.

Det känns ju som att det kan ta ett tag det här.

Nu kör vi!

Tydligen har vi tagit någon form av beslut. Bra. Tror jag. Nu är det bara några småsaker kvar att fixa. Vi ska bara sälja ett hus. Men först ska huset rensas på gammal skit och städas i hörn som inte har städats på ungefär sju år. Sen ska vi sälja ett hus. Därefter ska vi bara köpa ett hus. Gärna ungefär samtidigt som vi säljer det andra. Vi måste bara klura ut i vilken del av kommunen huset ska stå. Just nu har vi ingen aning. Sen ska det bara finnas ett fint hus att köpa i just den delen av landet. Med pool. Och inglasat uterum. Och en härlig stor tomt. Gärna vid en sjö, en skog och några åkrar men ändå centralt och nära till skola och leksugna grannar. Jag glömde kanske nämna att huset bör ha nyrenoverat kök och badrum, stora förvaringsmöjligheter och vara lättstädat. Ja det gjorde jag nog. Jag har några önskemål till på min lista, men de kan vi spara till en annan gång. När vi väl vet var vi ska bo, ja då kan vi tala om för Kråkungarna var de ska gå i skolan och på dagis. Det kan vara roligt för dem att veta. Bara några småsaker kvar att ordna alltså. Ett nytt jobb till exempel. Till mig. Gärna med start i september. Men det fixar jag väl lätt. Maken har tydligen redan ett jobb. Med start i september. Vi har alltså bara några småsaker kvar att fixa innan han kan börja på sitt nya jobb...

MammaMu spår väder

Inom en vecka kommer en storm att rasa. Inte vilken storm som helst utan stormarnas storm. En storm med horisontella saltvatten- och lerkaskader som varar i dagarna tre. Helt säkert. Inom en vecka. Eventuellt tio dagar. Prognosen är inte helt tidsbestämd. Men jag lovar ett hundraprocentigt utfall. Så alla ni som undrar var våren tagit vägen. Ni får vänta ytterligare några veckor/månader/år. Tyvärr. Vi väntar alltså in en rejäl höststorm först. Sen får vi se.

Hur jag vet det?! Hur jag kan vara så säker?!

Jo. MammaMu har påbörjat projekt fönsterputsning. Det sker inte ofta. Men när det väl sker. Tja. Då kommer stormen som ett brev på posten inom en vecka. Alltid. Det slår liksom aldrig fel.