Otur, eller...?!

Är det inte lite märkligt att varje utflykt familjen gjort de senaste veckorna har innehållit ett obligatoriskt moment där himlen öppnat upp sig och vräkt ner en odefinierbar mängd vatten över oss?!

Jag tycker kanske att det är lite för frekvent återkommnde för att kunna klassificeras som ren otur. Men det är ju bara vad jag tycker.