tisdag 16 december 2014

In i kaklet...

Nu kör vi. Tre dagar kvar. Vi kör rätt in i kaklet. Med huvudet före. Jag kippar efter luft. Jag hyperventilerar. Det är mycket nu. Överallt. Hela tiden. Men nu kör vi. Om tre dagar är det jullov. Förhoppningsvis.

torsdag 4 december 2014

Om tid

Julstress.

Jag förstår inte hur alla andra har så mycket tid. De har tid att göra allt. Facebook är full av bakande familjer som myser  på julmarknader och äter hemmagjord knäck och slår in julklappar till former av konstverk. Det visas upp julkalendrar med små omsorgsfullt inslagna paket med genomtänkta innehåll. Ett för varje dag. Det är julfester och dansavslutningar. Tomtar och lucior. Det finns så mycket tid. Så mycket energi. Så mycket mys. I andra familjer.

Jag förstår inte vad de får sin tid ifrån.

söndag 30 november 2014

Kalas pågår

Just nu härjar åtta sockerstinna tjejer och en Lillebror runt i hela huset. I hela huset utom i sovrummet. Sovrummet är förbjudet område. För där gömmer sig MammaMu. Det är lugnt och skönt där. Det kan man inte påstå om resten av huset.

lördag 29 november 2014

Den harmoniska femåringen

Jag gör misstaget att jag i ren desperation googlar på "femårstrots". Då får jag reda på att det inte finns någon femårstrots. Femåringen är nämligen att mycket lugnt och harmoniskt barn. Det är en lugn och harmonisk period i barnets liv. En stillsam period mitt i mellan den krävande treårstrotsen och den kommande sexårstrotsen. Så säger Google.

Jag tror Google har fel. Det är allt jag säger.

söndag 23 november 2014

Tänderna rullar

Den här helgen satte vi ett rekord. Inte det att Storasyster fyllde åtta. Det är ju också ett rekord. Men vi satte ett annat. Eller Kråkungarna gjorde det. Tre tappade tänder på tjugofyra timmar. Det är ett rekord det. Särskilt eftersom det var Lillebrors första som föll ut ikväll. Storasyster hon tappade två. En igår kväll och en tidigt i morse. Tandfén har det körigt den här helgen. Det vill jag lova.

onsdag 19 november 2014

En dålig mamma. Som vanligt.

Ni vet kanske att jag i förra inlägget beklagade mig över att jag hade lite mycket att göra. På jobbet. Hemma. Lite överallt. Så är det. När dessutom en av Kråkungarna, som för övrigt varit friskare denna höst än någon annan höst, helt plötsligt blir sjuk. Då blir det jobbigt. Jättejobbigt. Det finns bättre veckor att ha sjuka barn än just de här veckorna mitt i november. Jag lovar. Men så är det. Då är det tur att Kråkungarna har en pappa. En pappa som är mycket bättre pappa än mamman är mamma. Så att säga. Då är det också bra att ha nära till mormor och morfar. Två morföräldrar som är mycket bättre morföräldrar än mamman är mamma. Så att säga.

Jorååsåattee.

Jag drar väl till Göteborg i morgon då.

På något sätt är det dåliga samvetet ständigt närvarande.
Och jag hatar det. 

söndag 16 november 2014

Det är tyst här

Det bloggas inte så mycket just nu. Jag riktar all energi åt att ta mig igenom mörkret. November och december. Det är jobbiga månader i MammaMu's värld. Så många måsten. Så mycket mörker. Dessutom är det hyperhektiskt på jobbet. I veckan var jag i Stockholm. Nästa vecka ska jag till Göteborg. Det känns som att jag varit borta på kurs eller konferens varje vecka hela hösten. Det sliter. Helst vill jag bara sitta hemma i soffan. Inte flänga land och rike runt med jobbet. Inte jaga runt som en galning i jakten på födelsedagspresenter. Inte fixa kalas.

Julen har jag inte ens börjat tänka på. Men jag har förstått att den är på väg. Det har jag.

I januari vänder det. Första skidresan är inbokad i trettonhelgen. Då får jag min vila. Då får jag mitt ljus. I mars åker vi iväg igen. Vi vet inte exakt vart. Men alperna blir det. I år flyger vi. Åh vad jag längtar.

onsdag 5 november 2014

Dagens konstaterande

Tittar på Uggla flyttar in. Ikväll gör han ett rätt skönt konstaterande:

"Den här jävla naturen alltså. Den är ju överallt i skogen!"

fredag 31 oktober 2014

Dä ska va gött å leva...

Jag väntar på snön. Det kan jag inte förneka. Så här års är det liksom det jag har att se fram emot. Lite ljus i tillvaron. En anledning att ta sig ut. Sånt som det normalt sett finns väldigt lite av så här i oktober november. Därför måste jag säga att jag idag fick en positiv överraskning. En utomhusupplevelse som varken inbegrep snö eller frost. Den siste oktober. Idag satt vi nämligen ute på altan och fikade. Utan ytterkläder. Jag och Kråkungarna. Vi hade en sommarfika mitt i vintern. MammaMu solade. Och njöt. Det var helt okej. Helt okej. På åkern blommar blåklinten och i diket blommar klöver. I morgon är det november. Ska det inte vara snö så här års, typ...

I kväll får vi i alla fall leta upp långkallingarna. Ikväll blir det kallt. Ikväll värmer vi Glühwein och glögg på spisen. Det gör vi. För i kväll ska grannungarna göra grannskapet osäkert. Vi vuxna hänger på. Vem vill inte ha en anledning att dricka Glühwein, liksom...

fredag 24 oktober 2014

Ett oväntat möte

MammaMu har varit på konferens. På ett slott. En ensligt beläget slott. Vår grupp på tio personer var slottets enda konferensgäster. Årstiden lockar väl kanske inte till slottsvistelse. Vad vet jag. Men det var helt okej. God mat. Det hjälper till. Men gissa hur förvånad jag blev när jag mitt i kafferasten sprang på en gammal lärare. På slottet. Hon var där på studiebesök med en grupp elever. Det som var ännu mer förvånande var att jag kände igen henne. Och kom ihåg hennes namn. Märkligt. Jag som aldrig kommer ihåg ett namn. Jag blandar till och med ihop namnen på katten och Lillebror. Ofta. Men jag kom ihåg det. Efter sexton år. Hon såg inte ut att ha åldrats en dag. Faktiskt. Då kan ju inte jag har gjort det heller. Det känns gött det, mina vänner.