Point of no return

Då är huset ute för försäljning. Det känns konstigt. Lite sorgligt. Nervöst.
Det är alltså på riktigt. Vi ska flytta. Tydligen.

Handduksvikarångest

Det finns så många olika sorters ångest. Ångest man aldrig trodde att man skulle drabbas av. Inte förrän man skulle förbereda sitt hus för fotografering. Fattar ni hur svårt det är att vika en handduk snyggt??! Nä, det gjorde inte jag heller. Inte förrän i morse. Handduksvikarångesten var ett faktum. Vid sidan av den allmänna städ- och pyntångesten då förstås.

De e mycke nu...!

Ketchupeffekten är total just nu.

Utgå den vanliga hysterin som våren innebär i en familj med två barn i förskoleålder. Vi pratar drop-in fikor, BBQ-luncher, vårfester, skolresor, utvecklingssamtal, föräldramöten, andra möten och skolavslutningar. Lägg därtill nya projekt på jobbet och viktiga deadlines. Sedan kan vi till detta addera ett husköp på annan ort, med tillhörande kontraktsskrivningar och husbesiktningar, samt jobbsökande på annan ort med upprepade intervjuer. Dessa aktiviteter är inte förlagda till helgen utan skall utföras under normal kontorstid. Dessutom ska det fixas förskoleplats och plats i skolan. Ett besök i den nya klassen borde också planeras in. Sist men inte minst är även förberedelserna att sälja ett hus i full gång. På onsdag förmiddag kommer fotografen. Det innebär att huset ska rensas och pyntas. Tvättberget ska trollas bort och skräphögarna i trädgården forslas till soptippen. Driftkostnader ska kartläggas, blommor ska planteras och saker ska gömmas. Som grädde på moset backade en kärring in i makens bil idag. Precis vad vi behövde.

Ville bara förklara vad jag håller på med. Om ni undrar. Jag har faktiskt inte alls tid att sitta här och skriva. Jag återkommer någon gång på andra sidan. Om jag fortfarande lever.

Vi ska visst flytta!!

Idag har vi visst köpt ett hus. Ett stort. Modell lite nyare. På landet.
Bara så att ni vet.

Nu ska vi bara sälja ett hus också. Och hitta ett jobb. Småsaker.

Sommar!

Sol och vinstilla. Sommarvärme. Grillen är tänd. Kråkungarna plaskar i poolen. Det är ju precis så här det ska vara. Hela sommaren!

"Lilla tonåren"?!

Det skriks. Det stampas i golv. Det härjas. Det smälls i dörrar. Tårar. Allt är orättvist. Hon vill "vara i fred". Hon är helt oskyldig. Till allting. Alltid. Vill vara stor. Är så liten. Sex år. Det måste vara skitjobbigt. Det tycker i alla fall mamman att det är.

Lägesrapportering...

Vill bara rapportera att jag nog inte kommer att få någonting gjort på jobbet på hela veckan. Den här processen kommer att dra ut på tiden. Det är alltså inte läge att släppa tummarna förrän framåt måndag eller tisdag. Troligtvis hinner vi få kalla fötter och dra oss ur innan det är klart. Men det blir en annan historia.

Fram tills dess fördriver vi tiden med att käka Losec och dricka Samarin.

Håll tummarna!

Nu gör vi ett försök. Ett seriöst försök. Misslyckas det här så bryter vi ihop. För gott. Snälla, håll en tumme för att det ska gå i lås. Vi behöver allt stöd vi kan få just nu...!

Behöver jag tillägga att det inte blir särskilt mycket gjort på jobbet idag?!

Vi tjuvstartar sommaren!

Idag blev det sommar. För Kråkungarna startade sommaren redan i går, men sexton kalla grader var lite väl magstarkt för den äldre generationen i familjen. Dagens arton grader var på gränsen till för kalla, men vill man att det ska vara sommar så får man offra sig lite. Det blev inte långt, men det blev. Ett dopp i poolen alltså. Premiärdoppet avrundades med en riktigt skön stund i solstolen. Det var nästan så att jag trodde på det själv för en stund. Att sommaren faktiskt är här!

Miljöombyte

Ibland förstår man. Ofta tillsammans med ett sting av dåligt samvete. Men ändå. Det går upp ett ljus. Som när den lilla Kråkungen vaknar upp en lördagsmorgon och ber om att få åka till IKEA. Då förstår man. Att det är hög tid att hitta på något roligt tillsammans med sina barn. Då förstår man att alldeles för många helger har gått åt till att städa, reparera och fixa här hemma. Alldeles för många. Det förstår man när Lillebror ber om att få åka till IKEA. Den sista utflykten i närminnet. IKEA-besöket någon vecka tillbaka. Det hela blir än mer tydligt av att Lillebror jublar när hans föräldrar skojar och säger att målet för dagens hemliga utflykt är ICA Maxi. Då förstår man att det har gått lite för långt.

Desto skönare att släppa alla tankar och ge sig ut i det underbara vårvädret. Hela familjen. Vi åkte inte till ICA Maxi. Vi åkte till Slottsskogen. Red ponny. Klappade getter. Tittade på sälar och pingviner. Åt glass. Lekte och njöt av att våren är i antågande. På riktigt. Det kändes bra. Väldigt bra.